Med patellaluxation menas att knäskålen flyttar sig från sitt ursprungsläge, den luxeras.
Patellan (knäskålen) kan vara förflyttad utåt, lateral luxation, eller inåt, medial luxation. Medial luxation är vanligast och förekommer något oftare hos tikar än hos hanhundar. Sjukdomen ses framför allt hos dvärgraser men finns även hos andra raser. Vid normalt tillstånd ska patellan ligga fast i en fåra på framsidan av lårbenet, där den hålls på plats av fårans kanter, muskler, ligament och ledband. Orsaken till detta tillstånd kan vara utplaning av knäskålens eller knäledens ledyta, utplaning av lårbenens rullkammar eller slapp muskulatur och ledband. Förändringen kan även orsakas av felaktig vinkel mellan lårben och lårbenshals och av onormal riktning på lårbensaxeln.
Många hundar som har patellaluxation kan vara helt symptomfria medan vissa andra hoppar på tre ben i några steg till att vara ständigt halt. Knäskålen kan vara permanent luxerad och då får hunden en typisk för sjukdomen, knäande gång. Hundar med patellaluxation drabbas lättare av korsbandsskador och kan utveckla pålagringar i knäleden om den inte behandlas.
Diagnos ställs genom att veterinär palperar patellan. För att utreda förändringar i benställning och se ev. pålagringar krävs att man tar röntgenbilder.
Man saknar goda genetiska studier där man kan fastställa att sjukdomen är genetisk och därmed arvsburen. Men det faktum att frekvensen varierar kraftigt mellan olika raser visar på att sjukdomen är ärftlig. En hund med patellaluxation bör inte användas i avel.
