Det normala antalet svanskotor hos hunden varierar mellan 6 och 23. Längd, form och svansföring varierar kraftigt mellan alla raser. Kroksvans är en missbildning mellan två svanskotor som är ihopväxta i förskjutet läge. En eller fler av lederna i svansen kan vara defekta. Även kotor som är ihopväxta utan vinkel eller förskjutning kallas kroksvans. Defekten kan sitta var som helst på svansen och känns som en liten ”knyck”, som om att svansen skulle blivit klämd. Vid kraftig kroksvans ses defekten även med blotta ögat. Skada som liknar kroksvans kan även uppkomma genom yttre våld men det är mycket ovanligt och dom flesta fallen räknas som medfödda. Med hjälp av röntgen brukar man kunna urskilja om defekten är medfödd eller en skada.
Kroksvans bedöms hårt och bör inte avlas på då det finns risk att defekten kan förflytta sig upp i länd och korsryggen på kommande generationer. Kroksvans är genetiskt och båda föräldrarna måste vara bärare anlaget för att avkomman ska bli drabbad. Vid hög frekvens av svansfel rekomenderas att avla mycket sparsamt eller till och med ta föräldradjuren ur avel.
