Ända sedan vi fick hem vår dvärgpinscher Enya så har hon gått med nosen i backen och luktat och sniffat på allt! Min väninna Linn som har två duktiga labradorer och som tränar lydnad och spår tyckte att vi skulle börja med att lägga spår till Enya. De första ”bebis” spåren bestod av att vi drog en korv bit några meter och gömde det. Enya var redan då stormförtjust och ville spåra mer och mer. Efter våran lydnadskurs där ett av momenten var att träna spår visade det sig att Enya hade en stor talang. Vår kursledare sa att detta var något vi måste fortsätta att jobba med.
Så vi började med hjälp av Linn att lägga vårt första viltspår. Första gångerna var spåret bara några hundra meter. Enya luktade och slickade på blodet och spänning vad målet var växte för var gång. Älgklöven som vi nu använde var respektingivande och spännande. Enya markerade väl genom att leka med klöven när hon hittat målet. Lite korv blev det med när målet var hittat. Sen blev spåren längre och längre och jag har ramlat ner för backar, gått i snårig skog samt blivit myggbiten. Flaskan med blod kan jag lova drar med sig hela sommarens myggor. Men vad gör man inte för att aktivera och träna sin hund och se belöning av lycka när hon hittat klöven. Ett tips innan ni andra fyrbenta vänner ger er ut i skog och mark är det viktigt att använda fästingmedel, ett måste när man är i skogen.
Sen var steget inte långt att göra anlagstest som man måste göra för att få börja tävla. Det klarade hon galant och sen var det dags att börja tävla. Tre första pris gav Enya hennes ViltspårChampionat. Vi är otroligt glada och stolta över vår dvärgpinscher. Enyas förmåga att spåra och den arbetsglädje hon visar är en belöning i sig. Det visar också att dvärgpinscher är inte bara vackra och majestätiska de är också otroligt duktiga och har dolda talanger som måste fram i de olika bruksgrenar som finns!
Lycka till i skogen!
/Enya med familj
